Nä Anonymous, Jessica Dalman är väl kanske inte vår favorit-recensent!
Det intressanta är att alla som recenserat plattan tycker olika, det som någon tycker att den bästa låten är för någon annan den sämsta. Vilket ju gör det extra tydligt; recensenter är bara vanliga människor, och smaken är som baken :)
Sen kan man ju diskutera det här med genre. Att kalla "Grafton Street" för Country-pop (som journalister och recensenter envisas med) är ganska omotiverat, enligt oss, och om man lyssnar på skivan förutsättningslöst borde väl kanske inte Dixie Chicks vara den första associationen som dyker upp.
Jag tycker att de är sjukt snåla, skivan är grym och jag tycker nästan att den är bättre än förra, men det kanske är nyhetens behag :) Hur som helst är där några helt undebara godbitar och hela plattan kommer att gå varm länge hemma hos mig!
Ibland gör citat så gott, t.ex "Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet, för den ger dig styrka och klokskap." En annan skön kommentar är "om du inte kan övertyga dem - förvirra dem!" :)
Jag tycker att er nya platta och den förra är toppen, det svänger gött! Man får gåshud, blir på bättre humör eller grips av texterna och musiken helt enkelt - ni når "hem".
Låt er inte slås ner av några recensenter, för ibland har de uppenbart annan musiksmak trots att man kanske varit på samma konsert. Men "stora" artister som t.ex Dylan, Lundell och Brusan verkar aldrig göra en "dålig" konsert... de kackar aldrig någonsin eller? "Skönhet ligger i betraktarens öga" som det sägs. Tycke och smak, jepp.
Vänd recensionerna till nåt positivt. Fortsätt skriva texter/göra musik som ligger er varmt om hjärtat och som ni tycker om, alldeles som ni redan gör. Först då når man människor. Kanske även en och annan recensent. :)
Jag älskade verkligen er förra platta men jag tyckte att den hade tendens att vara lite för mycket nashville och sönderproducerad. Det tog liksom bort all den närhet och uppriktighet som faktiskt är charmen i er musik.
Därför blev jag oherhört glatt överraskad när jag hörde er nya platta, det kändes verkligen som ni läst mina tankar mer eller mindre.
Sedan angående dedär märkvärdiga musikjournalisternas recesnsioner så kan de inte mer om musik än övriga musikintresserade svenskar, det är bara deras personliga åsikter och dem behöver inte ni.
Nu har ni verkligen hittat hem, stanna där! Var ni inte bäst i sverige innan så är ni det nu
Recensenter är lustigt folk. Jag tycker plattan lutar mer åt The Cardigans (tänk Long Gone Before Daylight) än Dixie Chicks. Var lite osäker på vägen ni valt den här gången men nu har ni övertygat mig. Fullkomligt älskar plattan och saknar inte "If I Could" längre... ;)
10 comments:
Det är en platta som växer för varje lyssning. Nu ligger den på en 3a, men kommer nog växa sig ännu starkare hos mig med tiden som går.
Ni ska i alla fall vara riktigt stolta över skivan, det är riktigt bra.
Recensionen från Dalarnas tidning var kanske inte så mycket att skylta med, eller?? En tvåa är ju inte direkt något överbetyg heller...
Alexander - frågan är vad som kommer att växa mest, skivan eller Lisas lugg ;-)
en solklar 5 bästa skivan just nu favoritlåten just nu är "we sing the same song" ni ska var sjukt nöjda med skivan....
*kram*
Putte
Tack för era kommentarer och betyg!
Nä Anonymous, Jessica Dalman är väl kanske inte vår favorit-recensent!
Det intressanta är att alla som recenserat plattan tycker olika, det som någon tycker att den bästa låten är för någon annan den sämsta.
Vilket ju gör det extra tydligt; recensenter är bara vanliga människor, och smaken är som baken :)
Sen kan man ju diskutera det här med genre. Att kalla "Grafton Street" för Country-pop (som journalister och recensenter envisas med) är ganska omotiverat, enligt oss, och om man lyssnar på skivan förutsättningslöst borde väl kanske inte Dixie Chicks vara den första associationen som dyker upp.
Jag tycker att de är sjukt snåla, skivan är grym och jag tycker nästan att den är bättre än förra, men det kanske är nyhetens behag :) Hur som helst är där några helt undebara godbitar och hela plattan kommer att gå varm länge hemma hos mig!
Många kramar
de nya låtarna är jättebra!! tycker speciellt om "I´ve seen this one", älskar den!
De två bästa låtarna ni har gjort så här långt är When Tide Is Low
och I'm Not Afraid.
Inte ens Sheryl Crow gör så bra låtar som When Tide Is Low nuförtiden!!
Ibland gör citat så gott, t.ex "Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet, för den ger dig styrka och klokskap." En annan skön kommentar är "om du inte kan övertyga dem - förvirra dem!" :)
Jag tycker att er nya platta och den förra är toppen, det svänger gött! Man får gåshud, blir på bättre humör eller grips av texterna och musiken helt enkelt - ni når "hem".
Låt er inte slås ner av några recensenter, för ibland har de uppenbart annan musiksmak trots att man kanske varit på samma konsert. Men "stora" artister som t.ex Dylan, Lundell och Brusan verkar aldrig göra en "dålig" konsert... de kackar aldrig någonsin eller? "Skönhet ligger i betraktarens öga" som det sägs. Tycke och smak, jepp.
Vänd recensionerna till nåt positivt. Fortsätt skriva texter/göra musik som ligger er varmt om hjärtat och som ni tycker om, alldeles som ni redan gör. Först då når man människor. Kanske även en och annan recensent. :)
/A
Jag älskade verkligen er förra platta men jag tyckte att den hade tendens att vara lite för mycket nashville och sönderproducerad. Det tog liksom bort all den närhet och uppriktighet som faktiskt är charmen i er musik.
Därför blev jag oherhört glatt överraskad när jag hörde er nya platta, det kändes verkligen som ni läst mina tankar mer eller mindre.
Sedan angående dedär märkvärdiga musikjournalisternas recesnsioner så kan de inte mer om musik än övriga musikintresserade svenskar, det är bara deras personliga åsikter och dem behöver inte ni.
Nu har ni verkligen hittat hem, stanna där!
Var ni inte bäst i sverige innan så är ni det nu
6/5 happyfaces till er :)
MVH
Jesper
Recensenter är lustigt folk. Jag tycker plattan lutar mer åt The Cardigans (tänk Long Gone Before Daylight) än Dixie Chicks. Var lite osäker på vägen ni valt den här gången men nu har ni övertygat mig. Fullkomligt älskar plattan och saknar inte "If I Could" längre... ;)
Post a Comment